KRÖNIKA. ”Men man har ju en hjärna också. Och med den kan man ju räkna ut att även om det känns som om jag vill vara tillsammans med honom alltid och föda honom tjugo barn, så är det bara som det känns just nu och inget att ta fasta på. Jag vet att jag vill vara ensam också, ofta, mer än vad som vore möjligt om vi bodde ihop. (Att inte tala om sedan vi fått tjugo barn.)” Ur boken Maken.
När jag läste Gun-Britt Sundströms roman Maken var det i precis rätt tid. Jag hade just börjat formulera vaga ifrågasättande tankar om parrelationer i allmänhet och min egen i synnerhet. Jag undrade liksom lite nyvaket om det verkligen var något för mig.
Arkiverat under: Krönika | Lämna en kommentar »












